Jag känner mig överflödig, jag känner mig dålig, jag känner mig falsk som har min fasad framför mig konstant!
Jag tänker allt oftare på döden och vad som skulle bli "bättre" ifall man bara försvann! (Jag bara tänker)
Men det kommer oftare å oftare. Jag känner mig i vägen och helt borta med att fixa saker!
Jag letar dag för dag överallt och jag strävar efter att få en lgh så snabbt som jag bara kan! Men jag har fått hjälp och fackat upp mitt liv totalt.

Allt har bara blivit pannkaka av allt och tänker ofta på ifall man gjorde rätt att bara sticka. Hatar att vara så här impulsiv som jag är! Hatar mig själv jävligt mycket. Hatar allt som har med ekonomi att göra, vill bara gräva ner mig när jag har betalat allt jag ska då jag inte haft mkt kvar!
Jag sätter folk i min omgivning i problem. Jag är bara en fläck som borde försvinna! Jag har jäkligt stark fasad som jag kan vara "happy och lycklig" framför andra men ska jag vara ärlig så är jag helt jävla fakking trött på mig själv å vart jag står i livet!

Jag är lycklig å glad över mina barn och kvinnan som jag har träffat, älskar dom så mycket! Men att se hur andra har det och jämföra med hur jag har det! Humpf, helt borta! Är bara en skit som ingen vill ta sig an å hjälpa! Har ingenting här i livet så! Alla pratar om sina små bekymmer hela tiden jag sitter där å lyssnar å försöker hjälpa till så gott jag kan!
En sak som man sagt "behandla folk som du vill bli behandlad" ja screw det liksom! Jag hjälper till så gott jag kan både med att lyssna eller med den lilla slanten jag har. Jag tänker bara på alla andra i första hand!

Varför måste jag vara så jävla dumsnäll för?
Min far är den som hjälper mig mest, å jag skäms så jag vill dö varje gång jag känner att jag "måste" fråga om hjälp! (Ska ju klara mig själv)
Vågar inte prata med någon för då jag har försökt så blir det att den "lyssnar" sen är man tillbaka att lyssna på vad dom har för bekymmer!
Får inte tag i någon lgh, bor innefakkingboende hos mitt EX å hennes sambo! (Klart sjysst av dom att låta mig göra det men va fan! Ska ha ett eget! ) kan inte hitta en lgh som man Kan hyra för att det är så fullt överallt!

Äter oregelbundet då jag inte är hungrig "känner inte mig hungrig" å ibland äter jag för tio personer!
Sover lite! Tankar om döden å självmord har slagit mig mer än tre ggr per månad! Blir orolig för mig själv, ligger här hos mitt exex mamma som jag är kattvakt åt. Så lite "egentid" men då det är som värst.
Gråten i halsen men kommer inte upp, har ingen jag kan prata med, mina tankar om självmord är patetiska då jag hatar folk som är själviska och tar livet av sig, men börja förstå dom att dom gör alla en tjänst också! Vem vill vara med en falsk människa som säger att han är glad och man inte är det utan man är så långt nere i botten man bara kan komma!

När eller kommer det komma en vändning? Jag har haft inställningen "äh det löser sig snart" " positiva tankar kommer man långt med"
Ha, vilket bullshit!!!

Livet jag har haft ja det är helt befängt! Jag finner inget positivt alls just nu! Ont i magen har jag!

Aja på med masken igen för snart kommer min dotter då ska vi ha det skoj :) yeah :)

Dölja allt är en konst som bara få å starka klarar av. Im en av dom!

//Den tyste mannen med den glade minen